.

Som vanligt tar vi våran vanliga buss 474 från Villagatan. Alla går på och det är frid och fröjd. Man hör skratt och det är mycket folk på bussen som alltid. Sitter och småpratar med Fati när det kommer på en man som bara stinker öl! Han ställer sig precis där jag och Fati sitter såklart.. Sedan när jag öppnar min väska så kollar han ned på mig och jag kollar då lite diskret upp på honom och Fati börjar asgarva, det finns inget stopp på henne.. Alltså en helt vanlig dag på bussen.
Helt plötslig låter det som ett bråk bak i bussen så alla vänder sig om och kollar och där står en man och slår sig själv och skriker att han blir misshandlad. Folk börjar då springa framåt i bussen och då menar jag verkligen springa fram i bussen, de hamnar i folks knän och liknande. Man börjar ju undra vad som egntligen händer där bak. Våra kompisar är ju fan där bak.. I alla fall mannen börjar skrika att alla ska vara tysta annars dödar han den som inte är det. Vi stannar sedan vid en station och folk går av men mannen är kvar på bussen. Sedan börjar han skrika att busschafören ska stanna bussen NU så han stannar såklart på motorvägen men han kan inte släppa av folk där.. Så efter ett tag inser väl mannen väl det och säger att han ska köra till nästa station där han själv ska gå av. Mannen bara står och skriker tills vi stannar då han kliver av bussen efter en liten stund. Mannen måste ha varit psykisksjuk eller någonting åt det hållet.

Jag kan inte föreställa mig hur det skulle känna att vara busschaför i det här läget. Pratade men mamma och Tommy och det hade tydligen hänt dem med. De frågade mig om polis kom men de gjorde de inte vad jag såg. Då berättade för mig att när något sånt här händer finns det en knapp i alla bussar som chaufören kan trycka på som är ett så kallat diskret larm. Alltid lär man sig något nytt.

Jag, Hockey och Maxime ska åka till skolan från centrum. (Två stationer) Vi gick dit och så orkade vi inte gå tillbaka så vi väntar på bussen. Sen när vi ska gå på upptäcker jag att jag inte har med mitt busskort med mig! Så jag försöker få åka genom att snacka med chaufören istället. Förklarar lite snällt hur situationen är att jag inte orkar gå och att vi snart börjar. Han bara kollar på mig och säger sedan - men du som är så ung och blek borde väl gå en liten promenad, det är bara bra. Tack för den tänker jag, det är verkligen vad man vill höra! Där står jag och nästan tappar hakan men jag ger mig inte för han verkar vara snäll och driva med mig lite. Så jag fortsätter att prata med honom och efter ett tag när han ska börja berätta för mig om alla regler avbryter jag honom och säger - Du, jag vet det där. Min pappa är busschaufför.. Då blir han helt plötligt jättenyfiken och tillslut får jag åka med. Har man inga stora bröst att puta ut får man köra med lite charm och bra knep :)